Linnea Strand

Hola amigos, jag lever och har det finfint här i Chile! Flygresan på sammanlagt 17 timmar (plus all väntan) gick smidigt, jag sov och alla väskor kom med. Det som kom efter flygresan var dock inte lika smidigt. Jag och Emelie hade naivt sagt "vi ses på flygplatsen, vid den stora ingången" och sen trott att det skulle funka utan att veta varandras flightnummer eller telefonnummer. Att det inte gick att ansluta till internet på flygplatsen var ju också liiiite till vår nackdel. Det var som att leta efter en nål i en höstack. Jag frågade i infodisken var den stora ingången var och fick till svar "det finns ingen stor, alla dom här är lika stora" samt en svepande gest som innefattade minst 8 ingångar längst hela långsidan av flygplatsen. Efter att ha vankat fram och tillbaka i två timmar började med blåsor på händerna så kändes det väldigt hopplöst och jag bestämde mig för att åka till hostelet där det skulle finnas wifi. Idéen lät bra eftersom jag tänkte att det skulle ta kanske en halvtimme, men då det tog cirka 2,5 timmar så blev det lite kaos. Emelie hade nämligen under tiden också letat och letat, och när hon pratade med en vakt om sin försvunna kompis så blev några narkotikapoliser intresserade och ville hjälpa till i ärendet. Så poliserna får min profilbild från Facebook, dom ropar mitt namn i högtalaren, polisen ringer hostelet och frågar efter mig - allt medans jag sitter och halvslumrar på bussen till Viña. När jag kommer fram till hostelet möts jag av ett "Åh, är det du som är Linnea? Polisen har ringt hit efter dig. Lämnade du din vän på flygplatsen?". Jag får tag i Emelie, förklarar läget och lite senare droppar hon in, efter att ha fått skjuts hela vägen av polisen samt ätit lunch med dom. Den bruden alltså, haha! 

 

I fredags packade vi badväskorna och körde en heldag på stranden, där vi lärde oss den hårda vägen att man måste smörja ryggen flera gånger om man inte vill bli bränd. På kvällen var tanken att vi skulle gå till ett shoppingcentrum men vi hittade en mysig restaurang istället, och efter det gick vi till några barer, bland annat en karaokebar där Emelie sa till han som höll i det att jag fyllde år och ville sjunga - vilket jag absolut inte gjorde! Spar på min skönsång till en annan gång. 

 

Emelie och jag har cirka noll lokalsinne, eller jag har noll och Emelie har typ minus tjugo, så vi frågar folk jämt och ständigt var vi är och var vi ska, och folk här är väldigt hjälpsamma. Som i fredagskväll när vi skulle hitta tillbaka till hostelet så frågade vi två killar, och det slutade med att vi tog några drinkar med dom samt bestämde att vi skulle äta middag med dom på alla hjärtandag. Igår var det ganska mulet, så vi bestämde oss för att ta oss hela vägen till shoppingcentrumet, dock var det inget att hänga i julgranen, men vi hittade lite smått och gott på vägen. På kvällen mötte vi upp de chilenska kusinerna och gick till en restaurang previs vid havet där det blev typisk chilensk mat, sen tog vi en Mini (liten buss som körs av rallyförare typ) till Valparaíso där det blev barhäng och till sist dans på en liten klubb. Hur kul som helst!